Krönika: AndreasLind

När lönerna inte längre avgör

Luleå Andreas Lind, vd för Norrbottens Handelskammare, och snart näringslivschef på länsstyrelsen, skriver om trender som ändras på den globala marknaden.

”Tiden då vi flyttar produktion för att få tillgång till billigare arbetskraft är över.”

Orden kom från Olof Perssons mun i onsdags, när han talade på Västerbottens Handelskammares 40-årsjubileum. Olof borde veta, han har jobbat länge i Asien. Vilket förmodligen är en av orsakerna till att han i dag har den blygsamma titeln vd och koncernchef för Volvo.

Det var många klokskaper som kom ur hans mun och de levererades med den stolthet, förtroendeskapande och medmänsklighet som ofta präglar stora företagsledare. Men det intressantaste var att höra hur hans koncern med sina 600 miljarder i omsättning, och med tillverkning, distribution och återförsäljare i varenda hörn av den industrialiserade världen tänker när det gäller nästa steg.

Hans budskap när det gäller de så kallade tillväxtmarknaderna - då främst Kina och Indien men inom en snar framtid även stora delar av Afrika - var tydligt: Att ta sig in kräver att man anpassar sina produkter till rådande utvecklingsfas och att man hittar det ekonomiskt bästa sättet att tillgodose kundernas behov på en stenhårt konkurrensutsatt marknad.

Istället för det vi kan kalla för klassisk marknadspenetration, det vill säga att ta sitt varumärke och försöka få igång en försäljning på en ny marknad, menade Olof att det enda sättet att ta marknadsandelar är att investera i landet och helst nyttja varumärken som redan är kända och accepterade.

Detta är en av anledningarna till att Volvo nu köpt 45 procent av Fengdong, en jättelik kinesisk lastbilstillverkare, som snart är uppe i 200.000 lastbilar per år. Bättre det än att försöka lära kineserna vad Volvo är, och försöka pracka på dem lastbilar som är långt mer utvecklade och utrustade än vad den kinesiska marknaden frågar efter.

Under frågestunden efteråt kom vi in på den här krönikans inledande citat, om var produktion sker idag och var den sker i framtiden. För att kunna tillgodose den kinesiska marknaden måste produktionen av Fengdongs lastbilar till största del ske i Kina. På samma sätt som Japanerna tillgodoses av Volvoägda UD Trucks som produceras i Japan.

En av de enklaste och mest självklara anledningarna till detta är förstås logistiken. Lastbilar är tunga och därför är transporterna avgörande för att få det att gå ihop på sista raden. Att exportera 200.000 Volvolastbilar till Kina låter sig helt enkelt inte göras, ens om behovet skulle finnas där. Men lika viktigt är identiteten. Produktionens närhet skapar också acceptans på marknaden. Det är ju inte för inte som italienarna kör Fiat, fransmännen Citroën och Tyskarna BMW.

Och till sist: Produktionskostnaderna bygger inte längre tillnärmelsevis lika mycket på personalkostnad som tidigare. Automationens framsteg har varit och är blixtsnabba, varför detta enligt Olof blivit en mycket mindre faktor. Vilket då, enligt honom, gjort att den outsourcingtrend som pågått under lång tid kraftigt har bromsats in.

Nu tillhör jag den skara norrbottningar som har mycket svårt att glädjas med Västerbottens framgångar så länge det gäller vad som sker på en hockeyrink. Men jag tror vi alla gläds när vårt systerlän skördar framgångar inom näringslivet. På samma sätt som vi lider med dem när de råkar ut för förluster.

Därför var det nog ingen rolig dag för någon av oss när Volvo beslutade att genomföra kraftiga neddragningar i sin personhyttstillverkning i Umeå för en tid sedan. Och det var förmodligen med anledning av denna neddragning som Olof kände sig manad att för första gången i sitt liv resa upp till Västerbotten i onsdags.

Att han mot slutet av seminariet skulle få frågan om eventuella framtida förändringar av produktionen i Umeå var inte direkt någon högoddsare. Och Olof var tydlig med att olika delar av en jättekoncerns produktion alltid kommer att flytta. Vi har definitivt inte sett slutet på strukturomvandligar, samgåenden och nya lösningar som alltid kommer skapa jobb på ett ställe och samtidigt ta bort jobb på ett annat.

Men Olof var glädjande nog precis lika tydlig med att Umeå som tekniskt kompetenscenter är och fortsatt kommer att vara en av grundbultarna för Volvos forskning och utveckling. Och att kunna fortsätta utveckla denna fördel, där han menade att närheten och samarbetet med Universiteten i Umeå och Luleå var absolut kritiska faktorer, bådar för en stabil och långsiktigt framgångsrik fortsatt närvaro för Volvo i Umeå.

En närvaro som bygger på kompetens, innovationslust och kvalitet. En närvaro som även fortsatt kommer göra att vissa delar av produktionen sker här i norra Sverige. Och en närvaro som bygger på teknisk kompetens, världsledande design och marknadsförståelse.

En sak som är betydligt, betydligt svårare att flytta på, oavsett trender.

Andreas Lind, vd för Norrbottens Handelskammare