Andreas Lind

Andreas Lind, vd Norrbottens Handelskammare.

Kustbevakningen - egenintresse eller allmänintresse?

Luleå Andreas Lind, vd för Norrbottens Handelskammare, är först ut i Affärer i norrs nya satsning på krönikor. Han frågar sig: Vad driver oss när vi engagerar oss i framtiden för näringslivet i Norrbotten?

I den fantastiska boken High Fidelity av Nick Hornby ställer sig huvudpersonen, en ägare till en sömnig skivbutik i London, en filosofisk fråga: Han undrar om det var så att han började lyssna på popmusik för att han var olycklig, eller om han har blivit olycklig för att han lyssnat så mycket på popmusik.

På samma sätt kommer jag på mig själv att ganska ofta fundera på mitt jobb och mina intressen. Jag är passionerat intresserad av Norrbottens utveckling och av det samhälle vi lever i här uppe. Är det detta intresse som gjort att jag letat mig till ett jobb på Norrbottens Handelskammare, eller är det så att åren jag arbetat här har skapat detta intresse? 

Svaret? Förmodligen en blandning av de två.

Det här är viktigt att fundera på då och då. Att rannsaka sig själv. Det gäller inte minst om vi arbetar med att tycka olika saker, vilket vi på Norrbottens Handelskammare gör ganska ofta. Är vårt tyckande baserat på våra medlemmars konkreta behov och vilja, eller är det vårt eget tyckande som vi kanaliserar genom denna fina förening?

Min erfarenhet är att de frågor vi själva brinner för, samtidigt som det finns ett stort och tydligt behov hos företagen i Norrbotten, är de frågor vi lyckas allra bäst med. Det blir alltid bra om det finns ärligt uppsåt från alla håll och alla krafter drar gemensamt. På samma sätt som det nästan aldrig blir bra om vi själva inte riktigt tror på det vi jobbar med, eller om det finns en för klen uppbackning från företagen i frågan.

I vissa frågor finns det anledning att vara extra försiktig. Jag stötte på en sådan för två veckor sen, då vi fick bråttom med att plocka fram argument till varför Kustbevakningen borde finnas kvar i Norrbotten.

Bakgrunden är att kustbevakningen behöver spara. Med anledning av det ser de över sin organisation och nu finns risken att deras postering i Luleå är hotad av nedläggning eller markant neddragning.

Direkt jag hörde detta började mina varningsklockor att ringa. Kustbevakningen är nämligen så personligt viktig och symbolisk för mig, eftersom min pappa jobbade där under min uppväxt.

Blickar jag tillbaka på min barndom känns den fylld av skärgårdsupplevelser och minnen från Kustbevakningen: Snacket i fikarummet som låg i lokalen i södra hamn, doften av motorolja och det höga ljudet i maskinrummet. Och så förstås alla långa, spännande berättelser om äventyr till havs från pappa och hans jobbarkompisar, innehållandes allt från undsättande av folk i sjönöd, smuggling och oljesanering till räddningen av den berömda knölvalen Valborg.

Det är en sådan här gång, när kopplingen är så personlig, som det är allra viktigast att fundera på om vi verkligen ska arbeta med frågan. För börjar jag använda vår fina medlemsorganisation för att lobba i en fråga bara för att jag själv känner starkt för den så är vi illa ute.

Därför fick jag sätta mig ner och börja titta på argumenten. Bör vi verkligen vara rädd om vår Kustbevakning här uppe, har vi verkligen behoven? Eller är det jag som är onödigt sentimental? Jag ringde runt till några av våra medlemsföretag och ganska snart kunde jag lägga mitt tvivel åt sidan.

För att dra ner på vår Kustbevakning här uppe skulle vara dumt, mycket dumt.

Det finns en rad anledningar till att vi istället behöver stärka vår Kustbevakning. Våra 4000 öar spänner över ett stort geografiskt område och vår skärgård är mycket grund, vilket gör behovet av närvaro och lokalkännedom viktig.

För det första för säkerheten och tryggheten för alla oss som rör oss i Bottenvikens skärgård. Stugägare och båtfolk måste kunna servas bra, liksom den besöksnäring som vi vill ska fortsätta växa även i vår skärgård. För det andra är polisen också helt beroende av Kustbevakningen, som står för nästan all polisiär verksamhet till sjöss. Och för det tredje så har vi en känslig skärgård, där möjligheten till insatser i händelse av en miljökatastrofer såsom oljeutsläpp är kritisk.

Till det kommer sen företagens behov. Luleå är en av Sveriges fem så kallade Core-hamnar, alltså strategiskt viktiga hamnar utpekade av EU. Tillsammans med de övriga bottenvikshamnarna utgör de en pulsåder för Norrbottens näringsliv och behoven kommer att växa: Luleå hamn kommer expandera från dagens 8 miljoner ton till 20 miljoner ton genom att möjliggöra för större fartyg att anlöpa. Det här är gigantiska siffror som kommer att göra Luleå till Sveriges tredje största godshamn.

För att denna expansion ska lyckas och i slutändan bli bra för alla så behövs Kustbevakningen och de behöver ligga nära oss. Att ytterligare utarma denna viktiga funktion skulle leda till ett mer sårbart, osäkert samhälle.

Så, med dessa fakta på bordet blev valet enkelt. För det är inte automatiskt så att vi ska hålla oss ifrån frågor som av personliga skäl ligger oss varmt om hjärtat. Tvärtom är det en av de bästa argumenten till att verkligen jobba hårt i den frågan, eftersom slutresultatet som sagt oftast blir som bäst när vi brinner för något.

Så länge det går bra ihop med viljan och nyttan hos de vi jobbar åt.

Andreas Lind, vd Norrbottens Handelskammare

2014-03-14

Annons