Det här med att hitta hem…

En av de största utmaningarna för Norrbotten är hur vi ska attrahera fler människor att vilja bo i just vår region. Vi vet att fler människor behövs för att samhället ska klara av det grundläggande servicebehovet som följer med en åldrande befolkning och en minskande grupp arbetande människor som betalar skatt och utför jobben. För att inte tala om den tillväxt som städer och regioner strävar efter. 

Luleå kommun är en kommun som har satt upp konkreta mål för hur mycket man vill växa. Målet är klart och tydligt, 10 000 nya Lulebor! Jag tycker det är uppfriskande, utmanande och inspirerande när regioner vågar sticka ut hakan och staka ut målet långt där framme vid horisonten. För det är ju genom att sätta upp specifika tillväxtmål som alla får en tydligare färdriktning. Vet vi däremot inte vart vi vill, så vet vi inte heller vilken stig vi ska välja eller vilken utrustning vi behöver bära med oss för att tackla utmaningarna längs vägen.

Dock är enskilda kommuner små aktörer i den stora globala konkurrensen om talang och kapital. Det handlar om att hela regioner måste framstå som attraktiva. Här har Norrbotten lyckats bra med att kommunicera ut en bild av ett län som samverkar och rör sig framåt.

Numera är det en region där folk har rätat på ryggen och med självförtroende berättar för resten av världen att vi är att räkna med. Så var inte fallet när jag lämnade Luleå en kall januaridag när det nya milleniet var alldeles rykande färskt. Där och då saknade jag allt som andades stolthet över hemstaden och allt annat måste vara bättre. Ibland måste man ge sig ut och se något nytt för att kunna se och uppskatta det som finns mitt framför ögonen.

Men efter hand som tiden gick hände det något i Norrbotten. En framtidstro, ett driv och en kaxighet spirade hos norrbottningarna. I samma veva började en tanke om att kanske framtiden låg längre norrut och inte i den andra kompassriktningen slå rot hos mig. Stoltheten över min hemstad och det fantastiska länet som jag växt upp i blev starkare. 

Som utomstående uppfattade jag att det fanns en tydlig insikt i regionen om vikten av samverkan och att tillväxten är ett resultat av ett gemensamt arbete. För mig var det denna förmedlade känsla som gjorde att jag ville flytta tillbaka efter nära 15 år utanför länsgränsen. Norrbotten bevisade för mig att det här är en region i världen med dynamiskt tillväxt.

Min förhoppning är att fler personer, både uppvuxna här och de som aldrig ens har satt sin fot i norra Sverige ska känna att de är välkomna hit. Att Norrbotten kan bli hemma för långt fler personer än vi som bor här idag.

I flera år har jag varit en stolt norrbottning i förskingringen, men nu känns det bra i hjärtat att kunna säga att jag är en stolt norrbottning tillbaka på rätt plats i världen. Nu har jag kommit hem. 

Inger E Pedersen

2015-02-06

Inger E Pedersen tillträdde i oktober 2014 som ny vd för Norrbottens Handelskammare då hon flyttade tillbaka till Luleå, Norrbotten, efter nära 15 år i Västerbotten. Hon har tidigare jobbat med internationellt investeringsfrämjande och brinner för regionala tillväxtfrågor, en ökad internationalisering av Norrbottens näringsliv och en breddning av näringslivspaletten i länet.