Ingela Lekfalk juni 15 2

Ingela Lekfalk, regionchef Företagarna Norrbotten.

En sträng av vemod i ett somrigt Norrbotten

Luleå Företagsflytt, självständighetens början och en sträng av vemod i ett somrigt Norrbotten, skriver Ingela Lekfalk.

Så var det dags. Efter examen med släkt och vänner står vi nu i utrikeshallen på Arlanda, hon med väskan i handen och ett steg in i framtiden, jag med svidande ögon och en blandad känsla av oro och stolthet i magen. Det gick så fort. Nyss sjöng hon Bamsesången och applåderade stolt sig själv. Nu står hon där på dagen fyllda 19 år och ska flyga och flytta söderut.

Om jag för en stund backar från mina känslostormar som mor till snart två utflyttade döttrar, kan jag konstatera att de följer statistiken.

I Sverige är kvinnor i genomsnitt 19,3 år och män 19,9 år gamla när de flyttar hemifrån. Det ger svenskarna en tätposition i Europa, framför allt om man jämför med Kroatien där flytten sker vid 34 års ålder eller som i Slovakien runt 31 år. Detta enligt nyligen presenterad statistik på europaportalen.se. Jämfört med 2011 är svenska ungdomar dessutom yngre när de lämnar föräldrahemmet. Då var kvinnorna i snitt 20,7 år och männen 21,6 år när de skaffade en egen bostad.

Det är inte bara tjejerna som flyttar. Allt fler företag väljer också att lämna vårt land. Den utvecklingen har pågått i över ett decennium. Den stora skillnaden är att då var det i stort sett bara industriföretag som flyttade sin verksamhet. I dag flyttar lika många företag inom bygg- och tjänstesektorn verksamhet utomlands. Det är även ett skifte där administration och ledningsfunktioner, IT-tjänster, forsknings- och utvecklingsfunktioner flyttas och globaliseras.

Sverige har, jämfört med de nordiska grannarna, något större utflyttning av företagsverksamhet än Norge, men betydligt mindre än Danmark och Finland. Där uppgår andelen företag som flyttat verksamheten till 25 respektive drygt 20 procent, enligt SCB:s veckofärska siffror. 

Peter Waara, professor i utbildningsvetenskap och sociologi vid Uppsala Universitet och kommunalråd i Haparanda, tycker att vi ska starta tidigt med att förmedla en stolthet för orten och regionen. Då blir den en självklar plats för de som flyttar att vilja återvända till. Det låter logiskt. Kanske kan en stolthetsövning vara att visa att vi är det mest företagsvänliga länet i riket såväl för tjejer som killar?

Låt oss återvända till de som startar företag – människor. Vi vet att andelen företag som startas av tjejer respektive killar är skev. Fler tjejer än killar startar företag. Eller? Hur var det där nu igen? Det korrekta är fortfarande att grabbarna leder ligan med god marginal i att starta, äga och driva företag. Det betyder att de företagsamma grabbarna ska vi vara rädda om. Vi ska också jämsides med att hylla männens företagsamhet pusha fram tjejer att ta steget ut som företagsledare. Samtidigt vet vi att det finns en skevhet i de branscherna som företagen bildas i: De kvinnodominerade arbetsplatserna är ofta helt dominerade av offentligt ägande. Vill vi få fler kvinnor som företagare borde vi också skapa förutsättningar för att de ska kunna driva företag i de branscher de själva verkar i.

Ibland får jag en tillsägelse om att inte så envist driva jämställdhetsfrågor. Det ska tydligen inte vara bra för ”karriären”. Det är precis sådana tillsägelser som kan vara den sista putten för en ung tjej att packa väskan. Frågan är om de unga tjejerna som väljer att flytta kommer att flytta tillbaka? Starta företag och skapa arbetstillfällen?

Ur skrapiga högtalare hörs det sista startutropet, min dotter ler med hela ansiktet. Jag försöker göra samma sak. Det är dags för avsked.  Så går hon och jag står kvar en stund. Hennes ryggtavla skymtar fram då och då bakom glasrutorna, bland människorna som går mot passkontrollen. Hon vänder sig om, vinkar glatt en sista gång och sedan är hon borta. Steget ut i självständigheten är taget.

Tänker att jag är rätt stolt över att jag bor i ett län som Norrbotten. Ett län som tillsammans med mig fostrat barn som vågar ta kliv utanför kommun- och landsgränserna. Det är inte så obra det heller… Om vi har förmedlat vår stolthet kanske hon och de andra kommer tillbaka med nya erfarenheter och idéer för oss som finns kvar.

Önskar er alla en fantastisk sommar med sol, massor av kunder, stunder av ledighet och harmoni. Förresten läste jag  i dagarna om en undersökning som sa att beslutsfattare och företagsledare som älskade och var sammanhängande ledig i minst tio dagar, fattade klokare beslut än de som inte idkade älskog och inte hade tio dagars sammanhängande ledighet.

Så kära Norrbottningar: Let´s make love. Det kan ju leda till ökad tillväxt…

Ingela Lekfalk, regionchef Företagarna Norrbotten.

2015-06-18

Annons