Krönika: Ingela Lekfalk
Krönika: Ingela Lekfalk

Har du hört att…

Luleå Skvaller kan både hjälpa till framgång och stjälpa ett företag. Skvaller har alltid funnits, men nu har visklekarna fått en större tratt genom de digitala kanalerna, skriver Ingela Lekfalk.

Bäckströms har funderat på att sälja, Karlssons har ekonomiska svårigheter och Bergströms gjorde en vinst på 17 miljoner som gick rakt ner i fickan. Öronen spetsas och vi lyssnar gärna och intensivt på det lokala skvallret. Och efter en stund så har viskleken berättat att Bäckströms redan har sålt, Karlsson har konkat och Bergströms vinst har fördubblats och för pengarna har hon köpt fem lyxhus i olika rosa kulörer.

Skvaller har funnits sedan urminnes tider och kommer troligtvis att finnas lika länge till. Skillnaden är att varje enskild visklek har fått en större tratt.

För en företagare kan ett skvaller, FB-inlägg, twitter, insändare och artikel bli dennes stora framgång eller det som kör verksamheten rakt ner i diket. Sanningen är egentligen utan värde. En bra story säljer alltid. Gärna en story som antingen bekräftar det vi redan trodde oss veta – fördomar. Eller en story som fäller det vi trodde var helylle – sensation.

Många företag fasar för ryktesspridning på internet. Onyanserade recensioner, elaka blogginlägg eller bara vanligt skitsnack. Samtidigt som vi vet att det i sociala medier, bloggar, twitter och insändare sker en polarisering som ger mer fokus på extrema åsikter än att spegla vad gemene man tycker. 

Spridningsmöjligheter som olika kanaler på internet medför ökar eventuellt inte skvallret som sådant, men otvivelaktigt volymen på ryktena och dess räckvidd. Viskningar i en chatt, på en blogg eller i ett diskussionsforum förvandlas lätt till skrik som når kunder eller samarbetspartners.

Mitt i entreprenörens dröm kan en viskning som tvinnas upp till ett ekande rop skapa ett kaos som leder till att drömmen fick stanna vid just en dröm. Är det en person i branschen som misskött sig så ”vet ”vi ju att det är ju så det är. Alla yrkeskategorier, företagare, politiker och kulturfolk har sina egna rykten. I en tid där åsikterna är maximerade till antal tecken i stället för innehåll är det lätt att gå med i det vi redan vet – ryktet säger att – och känner igen. Faktakollen blir en flaschbacktråd eller ett FB-inlägg.

För några år sedan, innan hyvlandet på lokalredaktionerna i länet startat, samtalade jag med en av länets mediaproducenter som hade som mål att bli det största lokala mediafönstret. När en person, mellan tuggandet på kvällens utskurna snittar, stilla gav förslaget att istället för att bli störst fokusera på att bli den mediakanal som hade mest rätt, noll vision på faktafel och alltid noggrann källkritik, fick personen svaret att något sådant vågar ingen i mediabranschen gå ut och lova.

- Varför, blev följdfrågan, från snittätaren.

- Vi har helt enkelt inte den tiden och ekonomin, blev svaret från en krass och ärlig redaktionschef.

Det tål att tänkas på att Bäckström bara nämnde i kön på Konsum att ett hus i Spanien halva vinterhalvåret skulle vara skönt, att Karlsson tillfälligt drog ner på kostnaderna för att finansiera en ny verksamhet och anställa tre personer till och att Bergström inte har köpt hus i rosa kulörer utan i stället investerat vinsten i det vinstdrivande företaget. Det mysande och pysande skvallret lever ofta sitt eget liv. Och ju fler gånger en lögn sägs så blir det till slut en sanning.

Ni vet det välkända begreppet… ingen rök utan eld… Eller hur var det nu egentligen? Hur mycket vinst var det Bäckström hade? Eller var det Karlsson. Det var ju i alla fall någon som sade att…

 

Ingela Lekfalk, regionchef Företagarna Norrbotten