Våga släpp taget och kliv ut i det okända

Vi har alla hört att man måste våga för att kunna vinna. Att man måste ta sig utanför sin komfort zon för att utvecklas. Eller sportmetaforen; ”Släpp sargen och ge dig ut på isen.”

Man kan tycka att detta är väl nyttjade och något utslitna uttryck som folk slänger sig med lite hött som mött. Men trots allt så är det sant. Kanske är det just därför som man hör det sägas så ofta, från management konsulter, från självhjälpsförfattare, från de som berättar sin framgångssaga och ibland även från en och annan krönikör.

Det enda sättet som vi människor och organisationer utvecklas är när vi testar något nytt. När vi vågar oss ut på nya vatten som kan tyckas otäcka, där vi aldrig varit tidigare och inte vet hur vi ska navigera. Men en sak vet vi. Vågar vi inte ta steget ut i det okända, det oprövade, om vi inte utmanar oss själva i det stora och det lilla, då kommer vi att finna att vi seglar runt i en liten damm som med tiden blir grundare och grundare.

Som företag är det inte en lösning att sitta lugnt i båten. Förr eller senare så inser vi att det är för många båtar som alla cirklar runt i samma damm och vi får mindre och mindre yta att röra oss på. Till slut kanske vi går på grund. Som individ så stampar vi kvar på samma ställe och i praktiken vågar vi mindre och mindre ju längre tiden går. För, oj vad läskigt att våga göra något nytt och oprövat.

Jag såg en seriestripp nyligen där en ledare talar inför en grupp om förändring. På frågan om ”Vem vill ha förändring?” så räcker alla upp handen. I nästa ruta är frågan till gruppen: ”Vem vill förändras?” Då räcker ingen upp handen. Ligger det något i detta? Jag tror det.

Förändring och utveckling kan man göra på många olika sätt men det som förenar dem är att det krävs mod för att ta steget.

Ur företagens perspektiv så kan förändring komma i otaliga former, allt från att ta fram nya produkter och inte veta om det kommer att fungera. Eller att ge sig in på en ny marknad där man inte varit tidigare. Som företagare krävs det också stort mod för att göra förändringar internt inom det egna företaget. Att anställa sin första kollega, att gå över tio anställda eller att välja in externa personer i styrelse och ledning.

För att släppa ifrån sig kontrollen över något som man själv har byggt upp och lagt ned sin själ och sitt hjärta i krävs ett särskilt stort mod. Det krävs ett stort förtroende för att våga lämna ifrån sig sina skötebarn i händerna på någon annan. För vem kan väl förstå, älska och vårda på samma sätt som just jag som varit med från början? Det kan ju förstås ingen göra, vilket är hela grejen.

När du får in personer med ett annorlunda tänk och en annan bakgrund är ofta det som får företaget att förflytta sig till nästa nivå. Jag vet inte hur många ägarledda företag som jag pratat med som berättat om hur deras företag utvecklats dramatiskt när man vågade ta in en extern styrelseordförande och eller externa styrelseledamöter. Flera har sagt att ”Nu har vi blivit så mycket mer professionella” eller ”Nu har vi en större press på oss att leverera.” Men det krävs stort mod att våga testa.

Ur en individs perspektiv så kan modet att förändras handla om att inleda eller avsluta relationer, att bilda familj, att våga flytta till en ny ort eller ett annat land. I karriären kan det handla om att våga testa något nytt i form av nya arbetsuppgifter, en ny arbetsgivare eller en ny bransch, kanske något som ingen annan trodde.

Men vi lär oss av alla våra erfarenheter. För varje steg som vi tar utanför vår egen komfort zon flyttar vi fram gränserna för vad vi känner att vi behärskar och känner oss bekväma med. Det är så vi växer som människor.  Själv har jag vidgat min komfort zon enormt det senaste året vilket jag är så glad över.

Min fråga till dig som läser detta blir avslutningsvis: När klev du senast utanför din egen komfort zon? När kände du att du växte som person eller organisation?

Jag hoppas att ditt svar, både som individ och företagare blir: Det ska jag göra idag. 

Trevlig helg!

Inger Edlund Pedersen