"Bland bolag och emissioner ser jag Andrej"
Mitt ibland börs – och bolagspresentationer, makrostatistik, momsredovisning, kapitalmarknadsdagar, kavajer och emissioner finns det en pojke i mina tankar. Det är den lilla femåriga pojken Andrej vars mamma har gått bort, men ingen säger vart hon har gått. På bara ett par timmar förändras hans vardag radikalt.
Medan börsen går upp och ned är flyktingströmmen till Sverige och från krigshärjade områden i världen stabil. För en stund tänker jag lämna företagspolitik och berätta om femåringen som går ensam i den stora staden Sankt Petersburg på gator med höga hus och letar efter sin mamma.
De allra flesta människor är vanemänniskor. Äter samma frukost, tar samma väg till jobbet och sitter på samma plats vid köksbordet. Vardagliga små ting som skänker oss trygghet. När värden runtom Andrej förändras sitter vi på en temadag om hur Sverige ska bli en vinnare i globaliseringen och när det sedan kommer tanter och hämtar honom till ett hus fullt med barn, dricker vi vårt svarta konferenskaffe. Senare på kvällen när vi sitter i soffan och Zlatan säkrar Sverige till EM så ligger Andrej ensam i en säng och längtar efter sin mamma, sin egen stol och äppelträdet i trädgården.
Mellan januari och oktober 2015 ansökte 23 349 ensamkommande barn om asyl i Sverige. De söker, liksom, Andrej efter en trygg plats. Media matar fram bilder på människor som är på flykt och fattigdomen sträcker ut sin hand utanför Kvantum. Våra ögon vänjer sig sakta.
Andrej är inte en av de 23 349 barnen som i år sökt asyl, han går ensam i en annan del av världen och letar efter ett hus som ser snällt ut. I Sverige har vi infört gränskontroller, i Norge berättar miljardären Petter Stordalen i NRK att han vill ta emot syriska flyktingar på sina hotell och i Paris sprängs en bomb. Världen vibrerar och Andrej somnar ensam i en trappuppgång. I den bistra verkligheten finns det femåringar som sover ensamma i kalla hus. Några barn kommer till Sverige som ensamkommande flyktingbarn men de allra flesta gör det inte.
Under de senaste 100 åren har Sveriges åldersstruktur förändrats väsentligt. Sedan år 1900 har andelen 65 år och äldre mer än fördubblats, medan andelen barn som är 10 år eller yngre nästan har halverats. För att klara av vår förändrade befolkningspyramid behöver vi yngre människor som kommer till vårt land. Det här är ingen nyhet.
När konferensdag två startar säger Anders Ygeman i morgonsoffan att den förhöjda hotnivån i Sverige nu är grad 4 av 5. I den lugna konferenslokalen prasslar vi med pappret till färggranna karameller och fortsätter att lära oss mer om hur företag ska lyckas på den globala marknaden. I en annan del av världen har Andrej i sömnen funnit sin trädgård med äppelträdet. När städerskan på morgonen finner Andrejs lilla kalla pojkkropp blir det bara en liten notis i tidningen.
Mitt ibland börs – och bolagspresentationer, makrostatistik, momsredovisning, kapitalmarknadsdagar, kavajer och emissioner finns det en liten femårig pojke i mina tankar. Han hette Andrej.
Ingela Lekfalk