Möjligheternas arbetsmarknad är nu

För ett tag sedan var jag på arbetsresa i Österrike och fick en oplanerad ledig middagskväll tillsammans med en spansk samarbetspartner, Jacobo. Vi arbetar båda som EU-projektledare och det som slog mig är hur till synes lika våra arbetsuppgifter är, vilka möjligheter, men även hinder vi ser. Fast från två olika hörn av Europa. Samma arbetsroller, men med en stor skillnad. Våra förutsättningar för just arbete.

Generellt lägger de flesta av oss allt mer tid på våra arbeten, och i ett högre tempo, än för bara ett tiotal år sedan. Det blir även allt svårare att skilja mellan arbete och fritid. Vi lever i ett transparant samhälle där vår representation och vad vi säger privat allt mer blir synonymt med vem och vad vi representerar i vår yrkesroll. Arbetet är allt mer en del av vår livsstil. På gott och ont. Jag uppfattar hur vi i samhället idag har ett behov av att berätta för andra i sociala forum om det arbete vi utför, vilka dagsmöten vi ska ha och vilket resultat vi presterat. Det är en del av vår identitet. Och sammantaget tar det upp mer och mer av vår livstid. För att få det att gå ihop krävs en slags ”payback”, det vill säga en motivation och drivkraft tillbaka för vårt arbete.

Under de senaste åren har jag arbetat på en arbetsplats där medarbetare haft stor frihet att utveckla sitt arbete genom egna initiativ och uppdrag, givetvis under förutsättning att verksamheten medfört synliga mervärden utöver bara sysselsättning och varit ekonomiskt försvarbart. Det har skapat en uppfinningsrikedom och utveckling av kompetenser som varje fall jag inte kunnat ana fanns. Att utmana gränser och skapa ett meningsfullt förhållningssätt till arbetet. Ett engagemang och drivkraft.

En syn på arbete som även inneburit en flexibel arbetstid, eller en fri fysisk arbetsarena. Något som min då 67-åriga chef redan för några år sedan såg innebörden i. Hon hade en otrolig förmåga att se utanför ramarna, långt längre än skrivbordets tangenter eller landets gränser som vi råkar vara stationerade i med ett kontor. Hon sa: ”Det spelar ju ingen roll var i världen du sitter och arbetar. Du har ju en laptop som fungerar!” 

Och så arbetar jag idag. Inget stationärt kontor. Med en laptop från Norrbotten. Med Sverige och Europa som arbetsfält.

En som tar de entreprenöriella arbetartankarna vidare är professorn i ekonomi vid Handelshögskolan, Micael Dahlén: ”I framtiden ser jag inte traditionella anställningar. Jag ser anställda som konsulter anlitade av arbetsgivaren för att utföra arbetsuppgifterna i form av entreprenörer. Med lön för prestation, med mätbara intäkter och utgifter för en arbetsgivare.”

Min spanska middagspartner Jacobo skrockar road och jämför med sin arbetsdag: ”Jag sitter på ett kontor 8 timmar om dagen. Jag är långt ifrån alltid effektiv. Men min fysiska närvaro ses som ett tecken på att jag arbetar. Men det är faktiskt tvärtom, det säger ingenting om vad jag presterar. ”

Han fortsätter: ”Dessutom har alla 2,5 timmars arbetsuppehåll mitt på dagen och då får vi inte betalt även om vi väljer att arbeta. Istället måste vi alla arbeta till sent på kvällen. Jag ser nästan aldrig min dotter och vi måste anlita extern barnpassning för att få ihop det. Så ser det ut för alla mina bekanta här. Jag och många kollegor med mig söker därför efter nytt arbete, trots att jag verkligen trivs med mina arbetsuppgifter.”

Jag undrar: ”Känner du energi och drivkraft i arbetet när du får betalt även om du inte presterar, bara existerar?”

Min spanska partner skrattar högt: ”Nä. Så ologiskt. Fler arbetsgivare borde tänka om. Det måste ju vara framtiden.”

Jag svarar: ”Jag undrar om inte framtiden redan är här? Och, precis som för så många andra arbetsgivare har vår organisation alltid ett behov av kompetenta, drivna kollegor som skapar nya och fler utvecklingsuppdrag. Du talar tre språk flytande, har arbetat med mängder av stora internationella utvecklingsprojekt och har kontakter runt hela Europa. Du har en laptop och befinner dig i världen. Om du har en idé, - välkommen att arbeta med oss!”

Petra Pihl, Svefi Haparanda, in the world wide web.