Lennart Håkansson 2

Lennart Håkansson, ansvarig utgivare för Affärer i norr.

Tänk om Naturvårdsverket funnits på Hjalmar Lundbohms tid

Krönika Naturvårdsverkets arrogans mot människor i glesbygd är ett exempel på hur den centrala makten skapar Trump, Sverigedemokrater och Brexit, skriver Lennart Håkansson i en krönika.

Tänk om Naturvårdsverket funnits på Hjalmar Lundbohms tid. När han lät spränga bort toppen på Kirunavaara för att komma åt järnmalmen.

Hade naturvårdsintressen fått bestämma på Hjalmar Lundbohms tid hade du inte läst det här, för då hade jag inte skrivit det, därför att  jag då inte bott i Norrbotten, och troligen inte du heller. LKAB och gruvindustrin är basen för det mesta i Norrbotten, även för de it-företag som nu etableras och utvecklas i länet.

Nu vill inte jag med den här texten ifrågasätta naturvårdsintressen. Det klarar Naturvårdsverket självt på ett beklämmande sätt.

Om någon ville skada Naturvårdsverkets image och misskreditera naturvårdsintressen skulle det inte gå att göra det effektivare än vad myndighetens egna tjänstemän gör just nu.

Det är svårt att tro att det är sant. Det måste vara några muppar som tagit sig in som trojaner i myndighetens korridorer när de seriösa tjänstemännen gått på semester.

Att nu, bara några veckor innan en efterlängtad gruva i Pajala ska återuppta produktionen, att då ansöka om att gruvans tillstånd ska dras in, är helt absurt. Ett gruvtillstånd som man haft åtta år på sig att ifrågasätta: efter att tillståndet första gången fastställdes, under Northlands förberedelser, start av produktion, konkurs, avveckling. Sedan fanns det chans att agera när de nya aktörerna tog över och förberedde en återstart av gruvan. Men man väntade till några veckor före gruvans planerade start.

Hollywood hade inte kunnat göra en bättre dramaturgi: Den utsatta lilla orten, lokalbefolkningen som kämpar för sin bygd och sin framtid, som äntligen ska få en gruva mot alla odds. Och så de arroganta och hänsynslösa tjänstemännen i maktens centrum  långt bort, som i sista minuten vill rasera allt. Det är den maktens och myndigheternas arrogans mot det som engagerar människor som skapar Trump, Sverigedemokrater och Brexit.

Nu stoppas inte gruvbrytningen av Naturvårdsverkets utspel. Gruvan startar 18 juli och produktionen rullar igång som planerat. Det är inte Naturvårdsverket som fattar beslut, de har yttrat sig till Mark- och miljödomstolen. Men en osäkerhet hänger i luften. Inte minst på grund av tvetydiga formuleringar. Naturvårdsverkets tjänstemän ifrågasätter inte gruvverksamhet som sådan, utan de tillstånd som gavs för åtta år sedan. Med den reaktionssnabbheten lär det ju ta ett tag innan frågan är färdigutredd.  Och då hinner eventuella miljöproblem åtgärdas, vilket hela tiden varit de nya ägarnas ambition.

Det är fascinerande med de laddningar som finns runt gruvor. För en del är de frälsning, för andra naturens undergång eller hot mot andra näringar, som renskötsel och besöksnäring.

Gruvdrift påstås ibland stå i motsatsställning till besöksnäringen. Det är kanske därför det sällan lyfts fram vilket som är det största besöksmålet i Norrbotten: LKAB:s underjordsgruva i Kiruna. Det var för övrigt det enda turistmål jag besökte första gången jag var i Norrbotten 1973. 

Lennart Håkansson

ansvarig utgivare för Affärer i norr

Fotnot: Hjalmar Lundbohm var disponent för LKAB i Kiruna 1900-1920.

Annons
Kontex -620x 320-Standard
Annons
Konferens