Syns man inte så finns man inte

Ni har säkert hört det förut. Syns man inte så finns man inte. Det brukar framför allt sägas av personer som jobbar inom marknadsföring och kommunikation, kanske delvis för att deras levebröd kommer från att hjälpa företag, organisationer och personer att synas. Men jag skulle säga att den största anledningen till att detta talesätt återkommer flera gånger är att det faktiskt är sant!

Tänk efter själv. Om du blir ombedd att lista företag i en viss bransch eller personer med en viss kompetens, visst måste du känna till dessa för att kunna nämna dem? Vi vet alla att det finns många vassa företag och kompetenta personer i vår region, precis som det gör i alla andra regioner. Men många gånger kan det vara svårt att nämna fler än möjligtvis en handfull och då är det sådana som vi antingen känner genom tidigare kontakter eller sådana som vi har hört eller läst om i media. Sålunda, om du inte har fått höra talas om ett företag eller en person, hur ska du då veta om att den personen finns?

Och i Norrbotten verkar det inte finnas särskilt många kvinnor i näringslivet.

Alltså vi vet redan att i Norrbotten har vi ett överskott på män, 51,2 procent, gentemot 48,8 procent kvinnor. En av länets erkänt största utmaningar är hur vi ska attrahera fler kvinnor i åldrarna 20-45 år att vilja flytta hit eller stanna kvar. Många politiker har kliat sig i huvudet och funderat på hur ska vi göra? 

Egentligen är lösningen busenkel. Det kan mina 5-åriga tvillingflickor svara på. ”Jag vill vara där det är roligt att vara och där mina kompisar är.”

Det är i korthet det svar som kvinnor i alla åldrar i länet ger om de blir tillfrågade. Men för säkerhets skull måste även externa experter på sociala trender och demografifrågor tillfrågas, så att de också kan säga samma sak. Norrbotten måste bli ett län där även kvinnor finns. Ett län där kvinnor också kan ha kul med sina kompisar och vara synliga i näringslivet.

Men när Norrbotten speglas i media så verkar det inte som om tjejerna har lika kul, eller har lika många kompisar som killarna. För när bilden av den norrbottniska entreprenören eller företagsledaren fortfarande är en vit, medelålders, man, verksam inom endera tillverkande industri eller it-branschen, gärna porträtterad i varselkläder, alternativt kostym, då tycker då i alla fall inte jag att det känns lika kul.  

Hur många är det egentligen som känner igen sig i den förebilden? Ja, ganska många såklart. Kanske något fler än hälften av befolkningen. Men om inte kvinnor syns i samma utsträckning som männen, eller i alla fall i 48,8 procent av bilderna, så förstärks bilden av att det ”finns inga kvinnor” i det privata näringslivet i Norrbotten.

För syns man inte, så finns man inte.

Detta är förödande för vår region. Alla som läst på om samhällsutveckling har fått lära sig att om man bygger samhällen som är attraktiva för kvinnor att bo i, så kommer även männen att vilja flytta dit. Tyvärr gäller inte det omvända, och det är där kärnan i problemet ligger.

Jag har vid flertalet tillfällen reflekterat över hur nyhetsflödet på den här sidan, och i andra medier, ser ut och många gånger har det varit uteslutande män på alla bilder. Men jag har aldrig varit med om det omvända, att nyhetsflödet enbart skulle lyfta nyheter med kvinnliga företagsrepresentanter på alla bilder. Jag undrar om någon skulle reagera då? Skulle någon märka skillnaden? Vad skulle reaktionerna i så fall bli? Skulle det bli ramaskri om det bara var kvinnor som syntes? Skulle männen ”inte känna igen sig” och sluta lyssna eller läsa? Eller skulle folk knappt märka det, tycka att det är helt naturligt, eller kanske till och med något positivt?

Nu borde det vara flera av er som reagerar och säger att ”App, app app, visst finns det kvinnliga företagsledare som syns i regionala media!” Absolut! Visst är det så! Jag vet att det finns otroligt många briljanta, inspirerande och drivna företagsledare som är kvinnor i länet – tack och lov för det! Men de facto är det färre kvinnliga företagsledare än manliga, och de facto så syns män oftare i näringslivsrelaterade nyheter än vad kvinnor gör.

Här kommer vi då till en annan viktig del i att vara ett jämställt samhälle och en jämställd individ. Vem lyssnar vi på, egentligen?

Jag tycker att ni manliga läsare ska fundera igenom hur era egna kanaler och intryck ser ut. Vilka musiker/artister lyssnar du mest på? Vilka poddar följer du? Vilka böcker läser du? Vad handlar de om och vem är författaren? Vem är din förebild i livet? Privat och karriärmässigt? Vem skulle vara din drömmentor?

Om de personer och konton du nämner nu består av 50 procent kvinnor, då blir jag imponerad!

Det handlar nämligen om vem, och vad, som är normen i vår kultur och vad som sticker ut från normen. För att vi i Norrbotten ska kunna nå en långsiktigt hållbar utveckling så måste vi se till att bredda normen i vårt samhälle. Fler måste få möjlighet att växa och blomma ut till sin fulla potential i Norrbotten.

På Energikontor Norr verkar jag som affärsutvecklare med ett uppdrag att jobba för en hållbar tillväxt i Norrbotten. Det låter lite lagom klyschigt, men jag tycker att det känns bra att säga att det är därför jag går till jobbet på morgonen. I mitt dagliga arbete så ställs jag också inför utmaningen att bidra till ett bredare engagemang och en bredare norm i en bransch som är extremt mansdominerad, framförallt bland de mindre företagen. Strukturförändringar tar tid. Vi kan inte trolla med knäna och simsalabim så har vi fixat till jämställdheten i energibranschen. Men om vi inte kan lyfta fram goda exempel och förebilder så kommer det definitivt att ta ännu längre tid innan vi når en förändring.

Hur ska vi göra då? Både för att det ska ske en förändring i näringslivet, men också för att se till att de kvinnor som finns blir synliggjorda?

Ett gott exempel jag läste om nyligen var inkubatorn Sting i Stockholm och deras satsning på att få in fler kvinnliga entreprenörer som gett gott resultat. De berättade att de helt enkelt bestämde sig för att jobba med det. Fokuserat på frågan, lyft förebilder och jobbat målmedvetet. Det låter enkelt och ibland behöver saker kanske inte vara så komplicerade.

Som med allt annat när det gäller utvecklingsarbete, om vi vet vart vi alla vill, då kan vi alla också styra mot det gemensamma målet. Jag utgår ifrån att vi alla vill att Norrbotten ska fortsätta utvecklas och växa. 

Då måste vi se till att Norrbotten är en region där både män och kvinnor syns och kan ha kul med sina kompisar. För där man trivs och har kul, där vill man stanna kvar.

Inger E Pedersen

Affärsutvecklare, Energikontor Norr