Krönika om inkluderande kommunikation och ugglor i mossen

Krönika Att tala samma språk är inte detsamma som att förstå varandra, skriver Ulla-Britt Kankanranta, efter en lärorik kaffepaus.

How do you see owl’s here?, frågar vår internationella student på praktik. Jag och mina kollegor ser frågande på varann, how do we see owl’s? Är frågan var man kan få syn på en uggla, när man kan få syn på en uggla eller hur vi ser på ugglor rent generellt? Det senare kändes långsökt över förmiddagskaffet mellan en norrbottning, en västernorrlänning och en pakistanier. Men det var precis vad han undrade. I ivern att lära sig svenska hade besöken på biblioteket och i svenska läroböcker för lågstadiet bjudit på många bilder av ugglor och det var märkligt. Någon som växt upp med den pakistanska varianten av Fablernas Värld har nämligen lärt sig att ugglan är det mest lata och slarviga djuret av dem alla.

Det blev en munter paus där vi pratade om ugglor och förförståelse och kulturella skillnader. Hade det hänt om vi inte hade haft den uppenbara språkliga barriären att luta oss mot? Det är lätt att förutsätta att vi förstår varann, att om vi talar samma språk så betyder orden samma sak för mig som för dig.

Under min tid i Försvarsmakten lärde jag mig att ”personalorientering” inte hade något att göra med karta och kompass och att en plint inte var ett föremål från barndomens gympasal utan att båda uttrycken beskriver mötesformer av olika karaktär. Med tiden blev jag förhållandevis flytande på ”militäriska”. Nu är jag nybörjare på ”techniska” och med begreppsapparaten kommer förhållningssätt, attityder, förutfattade meningar och osynliga regler.

Luleå Science Park driver tillsammans med Teknikkvinnor ett projekt för att undersöka möjligheterna att ta fram ett tekniskt hjälpmedel som kan analysera exkluderande fördomar, bias, i text och föreslå alternativ som gör texten mer inkluderande. I första steget fokuseras ett verktyg på engelska för bias mot kön. Så småningom hoppas vi på fler språk, fler minoriteter och fler grundantaganden. Tänk om det leder till ökad förståelse mellan grupper, ökad medvetenhet om den egna förförståelsen och en ökad färdighet i kommunikation! Tänk om fler börjar söka jobb där vi saknar kompetens, om fler intresserar sig för utbildningar vi har behov av, om människor börjar identifiera sig med branscher och miljöer de har fallenhet för och inte bara de som de traditionellt förknippats med.

Och tänk om vi redan idag kan göra en del av det arbetet själva, bara genom lite extra nyfikenhet och självreflektion! Vad pratar ni för språk hos er?

Det var en lärorik kaffepaus att försöka förklara för vår pakistanske student vad det betyder att vara flitig som ett bi eller att ha en räv bakom örat. Att ta emot en praktikant är för övrigt en bra idé av en massa andra orsaker, men det är en helt annan historia.

Ulla-Britt Kankanranta

Affärsutvecklare, Luleå Science Park