Det är svårt att förstå Vattenfall

Det går ofta att förstå hur privata företag har tänkt även när det går snett. Samma med statliga och kommunala företag och myndigheter.

Men statliga Vattenfall är för mig obegripligt. Mitt i århundradets kris för samhället och näringslivet gör man tvärtemot alla andra.

Privata, vinstdrivande företag, satsar pengar på att hjälpa mer utsatta företag i den pågående coronakrisen. Det vanligaste är olika stöd till restauranger och butiker. Eller man bjuder sjukvårdspersonal på luncher och fika, vilket också blir ett stöd för lokala restauranger och bagerier. Smurfit Kappa skänker munskydd för 300.000 kronor till Piteås socialtjänst.

Statliga företag ser också bortom dagens akuta kris och förstår att det är viktigt för den egna verksamheten att leverantörer och samarbetspartners, hotell och restauranger finns kvar postcorona. Statliga Sveaskog erbjuder sina entreprenörer stilleståndsersättning. LKAB erbjuder hyresgäster sänkt hyra och de anställda får presentkort att handla för lokalt. Trafikverket erbjuder sina leverantörer att få fakturorna betalda redan inom 15 dagar. Kommuner runt om i landet lanserar program för att hjälpa lokala företagare som har det tufft nu.

Vad gör Vattenfall?

De skickar brev till sina underleverantörer, ofta små entreprenörer, och kräver att de minskar sina fakturor med 20 procent, med ett rätt tydligt hot om att annars kan man få svårt att få uppdrag av Vattenfall i framtiden.

Naturligtvis blev det en kritikstorm som även de tondöva på Vattenfall märkte och nu har man backat, dragit tillbaka brevet och bett om ursäkt. Men när ett företag måste backa på detta sätt är skadan på varumärket redan skedd.

Kulturen på Vattenfall är kanske sådan att man inte bryr sig om varumärket, om vad samarbetspartners och leverantörer och samhället runt omkring tycker.

Det är som att Vattenfall lyckas förena det sämsta från privata monopolföretag och offentliga verksamheter. Man tror att alla är så beroende av en att man inte behöver bry sig. Det är en arrogans man sällan ser öppet numera.

Nu verkar ju Vattenfall inte bry sig så mycket om sitt varumärke. Det här är inte första gropen man faller i. En större och skitigare grop var äventyret med öppna brunkolsgruvor i Tyskland, samtidigt som klimatfrågan växte till den största samtidsfrågan. Vattenfalls agerande utomlands har placerat företaget på Världsnaturfondens lista ”Dirty Thirty” och gett företaget utmärkelsen ”Världens värsta hycklare” av Climate Greenwash Awards.

Att skrämma lokala familjeföretag som kämpar med små marginaler även utan coronakris är nog för Vattenfall en så futtig fråga att den inte föregicks av några större funderingar på högre nivå. Mera business as usual på lägre tjänstemannanivå.

Sådan är kulturen på Vattenfall, tycks det.

Lennart Håkansson

Utgivare av Affärer i norr