Kommunikation, hockey och politik

Ett hotellrum i norska Hamar 1991.

Ishockeyns förbundskapten Conny Evensson ser lite konfunderad ut när jag frågar om det jag som journalist svårligen kan förstå.

Säger att han inte fått frågan tidigare.

Själv tycker jag fortfarande att den var självklar. Jag ville bara veta så mycket som möjligt om det som hände utanför isen, om jargong och gruppbildning i landslagstruppen, om det som sades i omklädningsrummet och så vidare.

Jag ville veta för att senare bättre kunna förklara det som hände på isen.

När jag skrivit början på den här texten meddelar statsminister Stefan Löfven att regeringen den 29 december kommer att utlysa ett extra val som ska hållas den 22 mars.

Hoppsan.

Nu måste jag skriva om texten, funderar jag, men ändrar mig igen. Beslutar mig för att trots allt fortsätta på samma tema.

Vad är då grejen?

Jo, att jag har aldrig gillat enkla lösningar.

Inte i sport, oftast inte när det gäller kommunikation och definitivt inte när det gäller politik. Alltså står inte firma Åkesson & Co särskilt högt i kurs hos mig.

Just för att de bara visar på enkla lösningar. Pekar finger.

”Det är invandringens fel.”

Lika lite går det att beskriva exempelvis Luleå hockeys nuvarande kris med att ”det är tränarnas fel”. Verkligheten är mer mångfacetterad än så.

Under de två valrörelser vi haft under 2014 har jag noggrant följt partiernas sätt att kommunicera och det har onekligen funnits en del övrigt att önska. Inte minst i Norrbotten.

Partierna har i princip använt exempelvis Facebook som en kanal för internkommunikation och ryggdunkande.

”Höhö, du är så bra. Alla andra är dumma”, typ.

Det har handlat om att ge och få intern bekräftelse.

Sällan eller aldrig har de nya kanalerna använts för att brygga nya broar för kommunikation och dialog mellan partierna och andra grupper i samhället. Det har varit på gränsen till obegripligt dåligt, egentligen från alla håll. Undantag finns naturligtvis, men de är få.

Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ har förstått mycket av det där och har varit väldigt aktiva på nätet. Om de traditionella partierna väljer att fortsätta som förut och förväntar sig ett annat resultat den 22 mars lär de bli besvikna.

Extravalet kommer också att bli ett kraftprov för den svenska journalistkåren. När Sverigedemokraterna säger att de vill göra extravalet till ”en folkomröstning om invandringen” vilar det ett enormt ansvar inte bara på politikerna för att förhindra det, utan också på våra medier.

När det gäller journalisterna kan jag faktiskt bli lite orolig. Eftersom det så uppenbart just nu handlar om en jakt på klick, som går att visa upp för annonsköparna, är det lätt att falla i populistiska fällor.

Fällor som Sverigedemokraterna för tillfället är bäst på att gillra.

Den här krönikan skulle egentligen handlat om att företag, myndigheter och organisationer måste förbättra sin beställarkompetens när det gäller kommunikation och det nya medielandskapet. Om att det inte finns några enkla lösningar. Om att skaffa sig förmågan att förstå och röra sig bland allt det nya och inte vara utelämnad till konsulter och reklamfolk som lovar guld och gröna skogar genom att erbjuda en företagssida på Facebook eller LinkedIn. 

Lika lite som det finns enkla lösningar i politiken gör det det när det gäller medierna, digitaliseringen och våra nya sätt att kommunicera.

Det gäller att ha en spelidé, liksom. En strategi. Och kunskap.

När jag satt där i Hamar med Evensson var det tre år kvar till OS-finalen där Peter Forsberg avgjorde mot Kanada med sin Kentadragning och Tommy Salo fullbordade succén genom att med benskyddet rädda Paul Kariyas avgörande straff.

Själv var jag utsänd av min dåvarande arbetsgivare, Tidningarnas Telegrambyrå (TT), för att ha koll på landslaget. Det var träningslandskamp mot Norge. Mitt normala jobb var i huvudsak att bevaka politik och näringsliv i Barentsregionen med Luleå som bas, men huvudredaktionen i Stockholm ville att jag skulle skriva lite hockey också och då fick det bli så under några år.

Jag var definitivt inte någon expert. Allmänbildad när det gällde sport, ja, men inte mer än så. Min Spapshjälm hade hamnat på hyllan redan innan jag kommit ur målbrottet.

Det jag sökte var svar på de svåra frågorna och som jag minns det blev Evensson svaret skyldig.

Något enkelt svar hade han i alla fall inte.

Gert Frost

2014-12-05

Konsult som arbetar med mediestrategier, rådgivning och utbildning gentemot företag, myndigheter och organisationer.Han har en bakgrund som journalist och författare och har under senare år specialiserat sig på de förändringar som digitaliseringen innebär.