EU kan inte backa

Var ligger lojaliteten?

Alla som någon gång brutit upp från en anställning kan känna igen sig i en längtan till något nytt, spännande och med mer inflytande över sin framtid. Varje arbetsgivare som tappat medarbetare kan å andra sidan känna igen sig i att lojaliteten med de som är kvar i verksamheten är vad som står i fokus, snarade än den medarbetare som lämnar.

Idag står UK precis där, på väg mot något nytt, de har lämnat böjarna på bananer bakom sig mot självbestämmande och inflytande  – vilket ju låter både skönt och som en ljus framtid.

Men även EU står där, fokuserad på att få de kvarvarande medlemsländerna att fungera ihop och lojal med marknadens fyra okränkbara friheter: fri rörlighet för vara, tjänst, person och kapital. 

Den stora utmaningen med Brexit för UK är nu den inte helt obetydliga detaljen att det EU som lämnades fortfarande sitter i förarsätet och äger både bilen och vägen. Det som nu överskuggar allt annat är frågan om gränsen mellan Nordirland som tillhör UK och Irland som är ett av de 27 medlemsländerna i EU. En gräns som UK inte vill röra, den är idag och fram till 29 mars då det formella utträdet ur EU träder i kraft, skyltad, men i övrigt helt osynlig och knyter ihop Nordirland och Irland på ett naturligt sätt.

Så har inte alltid varit fallet, för bara några decennier sedan var gränsen full av militära posteringar som en tungt bevakad gräns mellan det katolska Republiken Irland och det till majoriteten protestantiska Nordirland. En liknande gräns idag skulle i förlängningen kunna riskera Nordirlands utträde ur UK eller att den tjugoåriga fred och stabilitet som funnits på båda sidor om gränsen rämnar. En situation som varken EU och absolut inte UK vill vara del i. Ironin i situationen är att UK lämnar ett EU som i grunden är ett fredsprojekt för riskera att hamna i nationell ofred istället.

Att EU skulle acceptera att inte ha en gräns mot ett självständigt UK och samtidigt vara lojal med de fyra grundläggande friheterna inom EU är en omöjlighet, en tullgräns måste finnas, antingen mellan Nordirland och Irland eller kanske mellan Nordirland och Skottland, vilket kokar ner till att någon måste vika ner sig, EU eller UK.

EU kan inte backa, då faller själva grunden till den inre marknaden, UK kan inte backa då de riskerar inrikespolitiskt kaos.  Var står vi då? Var ligger EU:s lojalitet? Hos de 27 medlemmar som är kvar eller hos den medlemmen som valt att lämna? Det är så klart inte ens en fråga, UK har inget val, antingen en hård Brexit med en tullgräns som konsekvens eller förhandling av ett EES-avtal som kommer att kosta nästan lika mycket som medlemsavgiften utan något inflytande på köpet och ta flera år. Ett ömsesidigt beroende är tydligt men att se frågan i dess rätta perspektiv ger ett obestridligt faktum; 44 procent av exporten från UK går till EU medan endast 6% av exporten från EU går till UK. 

UK måste nu ta konsekvensen av sin väg mot större självständighet och lojaliteten hos EU, ja den vet vi ju var den ligger…

Erik Hagenrud

Regional Exportsamverkan Norrbotten