Exploatering av naturresurser en förutsättning för turism i norr
Turism och de så kallade primära näringarna framställs ofta som varandras motsatser och uppfattas ofta som konkurrenter om markanvändningen. Medan gruv-, skogs- och energiintressen producerar ett industriellt landskap så säljer turistsektorn föreställningen om en orörd vildmark.
– I min studie tycks konflikten mellan de olika intressena främst förekomma i den allmänna diskussionen om lokal/regional utveckling. Samtidigt framträder en mer sammanflätad bild då regionala arbetsmarknadsprocesser behandlas. Detta blir särskilt tydligt inom vissa turismprodukter, som till exempel gruvturism, säger Joakim Byström, doktorand i kulturgeografi vid Umeå universitet, som lagt fram en avhandling i ämnet.
I sin avhandling visar Joakim Byström att lokaliseringen av turistdestinationer i Norrlands inland i stor utsträckning regleras av infrastruktur finansierad och motiverad av naturresursexploatering. Det innebär att gruvetableringar, vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk ofta är en förutsättning för turismen då industrierna skapar tillträde till den turistiska vildmarken.
– Turistindustrin motiverar inte själv finansieringen av den infrastruktur som är central för den mobilitet som är turismens kärna. På så sätt åker turistindustrin i Norrland snålskjuts på befintliga vägar och järnvägar som ofta finansierats av naturresursindustrin, för att kunna expandera till nya platser. Därför blir det också problematiskt att beskriva dessa intressen som varandras motsatser, då de utgör en sorts utvecklingssymbios, säger Joakim Byström.
I avhandlingen avfärdas myten att naturskyddsområden och nationalparker gynnar turismen.
– Naturskydd har givetvis ett egenvärde i att det skyddar biologiskt mångfald och naturliga miljöer. Men genom att analysera sysselsättningsdata över tid så står det klart att det inte bidrar till ökad sysselsättning inom turism. Därför är nationalparker och naturreservat en ganska dålig utvecklingsstrategi för Norrlands inland, säger Joakim Byström.
