Krönika: "Staten har tappat beslutsförmågan"

När jag var ung lärde jag mig att om någon hittade brytvärd mineral under marken på min tomt, så var jag chanslös. Det var bara att flytta på sig. Det allmänna, nationella intresset av att ta vara på landets rikedomar vägde tyngre än särintressen som till exempel markägare.

Nånting har hänt sedan dess.

Man kan sammanfatta det som att dels har särintressen fått större inflytande, dels har naturskydd fått större tyngd. Det finns självklart stora fördelar med den utvecklingen.

Men det är också något annat som hänt.

Enkelt uttryckt handlar det om att staten tappat förmågan att fatta beslut i känsliga frågor. Det hänger ihop med ovanstående. Politiker och statliga tjänstemän duckar för särintressen och opinioner, och skjuter upp beslut. Det finns inga fördelar med det.

Statliga myndigheters långsamhet och vacklan utgör ett allt större hot mot en av Sveriges och Norrbottens viktigaste basnäringar: gruvindustrin.

Flera gruvprojekt har hamnat i långbänk och bollats fram och tillbaka mellan myndigheter. När det gäller den uppmärksammade gruvan i Kallak i Jokkmokks kommun har det nu gått sex (6) år sedan bolaget först ansökte utan att det blivit klart om gruvbolaget får börja bryta eller inte.

Det här gör att intresset för att satsa på gruvor i Sverige minskar. Sedan toppåret 2006 har antalet ansökningar om undersökningstillstånd minskat med 67 procent. Under första halvåret i år har det kommit in 63 ansökningar till Bergsstaten, en minskning med 33 procent jämfört med samma period förra året.

- Vi har tidigare haft ett gott rykte som gruvnation, men det har fått sig en törn i och med att det har blivit svårt för många företag att få tillstånd till prospektering och gruvdrift. Det har gett signaler att Sverige inte är lika bra som vi varit historiskt, något som jag tror haft ett stort genomslag de senaste åren, säger Per Ahl, vd på branschorganisationen Svemin till Dagens Industri.

Det är en trist utveckling av flera skäl. Världen behöver gräva upp mer mineral till batterier, om vi ska ha en chans att klara omställningen för att minska klimatförändringen. Inget land är bättre lämpat än Sverige för gruvbrytning. Här finns mineral, här har utvecklingen av naturhänsyn och säker arbetsmiljö kommit längre än i många andra länder.

Naturligtvis kan det finnas goda skäl att stoppa gruvplaner. Men det är oansvarigt och fegt att inte komma fram till beslut i rimlig tid.

Det finns också en felaktig bild att gruvor är ett hot mot allt och alla. Gruvor påstås ofta vara ett hot mot besöksnäringen. Här kan det vara bra att påminna om det faktum att det största besöksmålet i Norrbotten är LKAB:s gruva i Kiruna. Utan basnäringarna i Norrbotten skulle det inte finnas infrastruktur för en modern renskötsel.

Lennart Håkansson, ansvarig utgivare för Affärer i norr