Vad vill regeringen egentligen med "Norrland"?
Den 10 september gick starten för det nya riksdagsåret. Högtidligt som alltid och med inramning av sång, musik och eminenta gäster. Men för mig som nybliven Luleåbo, näringspolitiskt intresserad och företrädare för Luleåregionens näringsliv var det inte hovsångerskan Anna Larsson som gjorde att jag valde att följa ceremonin i direktsändning. Mitt intresse låg i att ta del av regeringsförklaringen, det vill säga deklarationen för hur regeringen ämnar leda landet framåt och hur landet ligger till i förhållande till omvärlden.
Huvudbudskapet är tydligt – avmattning.
Med en svajande världsekonomi och ett allt svårare säkerhetspolitisk läge, Brexit, handelskonflikter och klimatutmaningar är utvecklingen i omvärlden nu närmare än vi kanske trodde. Och den påverkar självklart också vår landsända. Men efter en lång högkonjunktur funderar man ändå på om framtiden verkligen är så nedslående som det låter? Tyvärr bekräftar den nyligen presenterade bugdetpropositionen bilden från regeringsförklaringen. Ordet högkonjunktur som vi levt med så länge har ersatts med ordet avmattning och jag kan konstatera att det blir svårt att blunda för det som komma skall – att de mörka molnen på konjunkturhimlen närmar sig och att de bär med sig både regn och kyla. Frågan blir om vi är förberedda och om vi har rätt kläder för dåligt väder.
För näringslivet och samhällsutvecklingen i stort finns många utgiftsposter i budgetpropositionen som både direkt och indirekt har bärighet på Luleåregionen och våra förutsättningar för fortsätt utveckling.
I den 2.968 sidor långa budgeten finns en hel del frågetecken, men också de så viktiga ljusglimtar som både tryggar och bekräftar de investeringar som görs i regionen, exempelvis i utveckling av infrastruktur, satsning på forskning, industriell utveckling och fortsatt stöd till vår växande besöksnäringen.
Att Norrbotniabanans utbyggnad ska intensifieras är bra. Att SSAB, LKAB och Vattenfalls satsning på fossilfri stålproduktion i Luleå och Malmfälten, genom Hybrit, prioriteras är också positivt. Att satsningarna på försvar och säkerhet också ökar, borde även det vara till gagn för stora arbetsgivare som F21 och I19. Men. När det gäller de mer generella och övergripande ambitionerna blir det svårt att få någon tydlig bild av vad regeringsmakten egentligen menar och vill. Olika intressen står mot varandra och kommer med största sannolikhet bli en grogrund för konflikter och långa förhandlingsrundor. Skogens nyttjande och bevarande, eller stramare strandskydd men ändå lättnader, är två av flera exempel som visar på motstående intressen som har direkt har bärighet på vår region. Med klimatet som en tydlig röd tråd i både regeringsförklaringen och budgetpropositionen vet vi också att, trots dess nödvändighet, kommer innebära konflikter.
Klimatet är en svår nöt att knäcka och för oss blir flyget en av dessa nötter. ”Flygets stora klimatpåverkan ska minska” trots att lösningarna lyser med sin frånvaro. Då norra Sveriges näringsliv är beroende av flyget för att mobilitet och närhet till marknader utanför regionen blir det svårt att tolka regeringens ambitioner annat än att flyga mindre. Lösningarna så som el och lättare flygplan ser bra ut på pappret, men vi är inte där än. Förhoppningvis fortsätter LTU leverera positiva resultat kring forskningen om biobränsle till flyget, men näringslivet lever här och nu. Förvisso är satsningarna på tåg är bra, men flyget är ett nödvändigt komplement.
Vi förstår att budgeten är en kompromiss för att genomföra januariöverenskommelsens 73 punkter - C och L också ska få sitt vid sidan av S och Mp. Men för näringslivets bästa behöver konflikterna identifieras och lösas, och det är snabbt. Med en vikande konjunktur behöver vi stabilitet och förutsägbarhet för att kunna fortsätta investera, attrahera, anställa och skapa tillväxt.
För norra Sverige – som bygger mycket av sitt näringsliv och välstånd på export - behövs en ökad tydlighet för att vi ska kunna hantera den prognostiserade konjunkturen. Då räcker inte ”kompensationer”, ”reduktioner”, ”stöd” eller ”stimulanspaket” i det som propositionen benämner som ’Norrland’. Vi behöver veta var, hur mycket och för vem. Först då har vi spelplanen klar för oss och möjligheten att med egna näringslivskrafter kavla upp ärmarna under regnkläderna när omvärldens regn och kyla drar in.
Om regeringens viljeyttring att ”hela landet ska leva och växa” och att ”hela Sveriges potential ska utnyttjas” måste regionen få ett finansiellt erkännande som nyanserar bilden av det så kallade ’Norrland’. Men vi i regionen måste också bli ännu bättre på att berätta om den potential vi har. Där har vi mycket att vinna.
Carl Wangel, affärsutvecklingschef Luleå Näringsliv
