Krönika: Andreas Lind

Put your money where your mouth is

Luleå Gärna floskler, de kan göra nytta. Men satsa också på det ni pratar om, skriver Andreas Lind, vd för Norrbottens Handelskammare i veckans krönika.

Är det någonstans vi har ett överflöd av floskler och klyschor så är det hos oss som jobbar med regional utveckling, samhällsutveckling eller allmänt påverkansarbete. Vi som är såna där förståsigpåare, vi som allt för ofta säger sånt som alla har hört förr. Gudarna ska veta att jag varit med och bidragit med min beskärda del av klyschor och floskler över åren.

Men, det finns faktiskt två anledningar till att en klyscha blir en klyscha: Den första är att den stämmer. Den andra är att det finns behov av att säga den ofta.

Därför är det helt logiskt att vi i utvecklingsprogram efter utvecklingsprogram måste fortsätta slå fast vissa saker, som bara måste vara där. Vi måste skriva att Norrbotten står inför en demografisk utmaning i form av att för få unga män fortsätter sina studier, att jämställdhetsarbetet måste tas på större allvar och att bristen på bostadsbyggande hämmar vår utveckling. För bommar vi det i dessa program, på våra seminarier eller i våra krönikor - tja, då speglar vi helt enkelt inte verkligheten.

Så, vi förståsigpåare fortsätter predika. Det är naturligt och det måste vara så. Men, låt oss vidga vår blick och se vad det är alla dessa förståsigpåare egentligen borde dömas efter. I min värld ska vi inte döma efter mängden plattityder, utan istället efter hur mycket konkret nytta som skapas. (Oj, vad det kliade i fingrarna att få skriva ”hur mycket verkstad det blir” i förra meningen, men nån hejd på klyschorna får det vara, även i denna krönika…)

Vad menar jag då med konkret nytta? Låt oss ta några klassiska förståsigpåklyschor som exempel:

”Vi måste våga satsa på det vi är riktigt bra på”, säger den ene förståsigpåaren. ”Vi måste hitta det som är unikt och attraktivt, paketera det och våga tala om det”, säger en annan. Och en tredje menar att ”det är i samarbetet mellan samhälle, universitet och näringsliv som tillväxten skapas”.

Fint, jag håller med. Det gör nog alla.

Så tar vi då exemplet med datacenters. Det har de senaste tre åren inte gått en dag utan att jag hör någon prata om Facebooketableringen i Luleå. En fantastisk bedrift, ett mycket välkommet tillskott till länets näringliv och en rejäl boost för norrbottningens självkänsla. En saga som många först absolut inte trodde på, men som visade sig bli sann.

Lite sömndruckna stod många av oss förståsigpåare och såg detta hända. Vi applåderade förstås bedriften och försökte sen bli kloka på vilka bakomliggande krafter som lett fram till denna etablering.

De som jobbade med etableringen nöjde sig inte, utan de fortsatte driva frågan framåt. De fortsatte predika för oss alla: ”Här har vi något vi är riktigt bra på”, sa de. ”Vi har hittat nåt som är unikt och attraktivt, vi paketerar det och vi åker ut i världen och talar om det”, fortsatte de. Och de avslutade med att konstatera att framgången legat i ”samarbetet mellan samhälle, universitet och näringsliv”.

Vad händer sen? Jo, företagen reagerar. Aktörer som Vattenfall, Telia, Bravida, NCC och Luleå Energi ger järnet för att få vara med på båten, och för att skapa fler affärer. Det bildas ett bolag, The Node Pole, som ska stötta denna utveckling från ett samhällsperspektiv för att attrahera fler etableringar.

Och man lyckas.

Den gigantiska serverhall vi idag har ett stenkast från Universitetet var en framgångssaga i sig och vi hade kunnat nöja oss där. Men ta mig tusan står där inte fem-sex lyftkranar idag, i full färd att bygga en andra hall åt Facebook. Och än mer glädjande än det: Boden har klart med två nya hallar, varav den senaste byggs på spekulation av några Londonbaserade moguler, som är fast övertygade om att det här är rätt väg att gå.

Flosklerna visade sig alltså vara sanna. Man har inte bara en trolig utveckling inom ett nytt område framför sig, utan man kan svart på vitt bevisa att det här snabbt håller på att bli en helt ny industri för Norrbotten. En industri som jag är övertygad om att vi kommer kunna dra nytta av och ha glädje av i många, många år framöver.

Så kommer vi till slut till det här med att skapa konkret nytta. För som sagt är det just denna nytta vi förståsigpåare borde dömas efter. Vilken nytta kan vi bidra med?

I min värld är det i detta fall enkelt:

The Node Pole består av fantastiskt drivna människor som jag haft förmånen att jobba med på nära håll ett tag nu. Men dom är få, och deras resurser är små. Samtidigt omsätts det gode många hundratals miljoner kronor per år inom det regionala utvecklingsarbetet.

Och här har vi något som bevisar alla floskler: Som gör oss unika och som genererar gott om arbetstillfällen i en spännande branch. Det höjer vår attraktivitet och det minskar till och med vår miljöpåverkan. Företagen som supportar denna utveckling har investerat och fortsätter investera så deras intresse går inte att ta miste på. Och kunderna står på kö.

Låt oss för bövelen inte missa en chans att göra denna framgångssaga lång och fin. Låt oss inte missa några chanser på grund av att vi inte tillsatte resurser från samhällets sida. Låt inte de chanser vi nu har stå och falla på ett allt för litet antal människor med alldeles för små resurser.

Eller, för att använda en sliten klyscha, direkt riktad till alla er som har chansen att bidra: It’s time to put your money where your mouth is.

Andreas Lind, vd Norrbottens Handelskammare